away.

Oh. Glömt å säga. Jag är på konferens. Solnedgången bjöd på värme i kropp och själ. Bastun brände. Det gjorde dock inte isvaken. Rummen är som balsam.
Och snön ligger vit på taken.

Rofylld och lycklig njuter jag av varje minut. Vilken lysande vardagslyx!

min bästa födelsedag.

26 sept. 2010. En favorit i repris.

Mina känslor på insidan kan inte beskrivas i ord. Jag vaknade med ett leende och en känsla i kroppen jag aldrig tidigare upplevt. Jag har vackra personer i mitt liv. Och de valde att ge mig en fantastisk födelsedag.

Jag kliver in i Sofias lägenhet redo för en mysig middag. Och där står mina vänner. Med prickar i pannan och armarna i luften. SURPRISE. Jag var på en överraskningsfest. Min egen. De hade planerat, lurats och kommunicerat. Allt för att jag inte skulle veta. Allt detta bara för mig.

Sofia hade lagat fantastisk mat. Vackra dukar, ljus och Indiska elefanter smyckade lägenheten. Musiken spelades i bakgrunden och jag satt bara där och betraktade. Vilken fröjd.

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag känner mig speciell. Älskad. Och otroligt lyckligt lottad. Vilken födelsedag.






Ps. Jag vet att vissa av er redan har läst detta inlägg. Men ni förstår kanske att jag var tvungen att dra en favorit i repris.
Ps. Detta är dag 18 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

mitt favoritminne.

9 Dec 2006.

Vi kliver in på Aloha Stadium. En stor öppen arena börjar fyllas på för att tillslut stå fylld med 50 000 personer. Pierce Brosnan sitter på en förhöjd plats tillsammans med Cindy Crawford och några andra vänner. Jag vinkar. Han vinkar såklart tillbaka. Typ.

Kvällen är varm och lite klibbig. Vi babblar. Värmer upp. Njuter och insuper våra sista veckor på terminen. Våra sista veckor som studenter på Hawaii.

Plötsligt släcks hela arenan ner. Bono kliver fram. U2 tar kraft och levererar på ett sätt jag inte kan beskriva. Jag dansade mig svettig. Skrek mig hes. Skrattade mig till magont. Och somnade med det största leendet någonsin. Ett minne jag aldrig glömmer.

Åh. När jag lyssnar. Då är jag där igen. Tror bestämt att jag ser min arm. Min solkyssta svettiga arm som svävar av lycka bland publiken. Ser ni den? Känner ni?








Ps. Detta är dag 17 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

min första kyss.

Man kan säga att jag var en tidig debutant. Vi hade inte känt varandra särskilt länge. Men det visade sig att den kärleksfyllda och fina kyssen grundade för en lång härlig vänskap. Anna. Min enda vän som hängt med mig i alla mina 28 år.

Hon ville leka med mig när jag var 4 år och lite sur. Hon ville umgås med mig på somrarna hos farmor och farfar, trots att farmor tvingade oss att äta makaronivälling. Universums äckligaste rätt. Vi lyssnade på East 17 dagarna i ända. Firade midsommar och dansade runt en hemmagjord midsommarstång av chokladbollar. Lagade middagar och låtsades att vi var vuxna damer. Satt på en bänk och grät över brustna hjärtan.

Sen flyttade hon till Haparanda. Jag flyttade till Kalmar. Och vi sågs en gång om året. Vår årliga middag på annandagjul. Nu bor vi endast 40 mil från varandra. Vilket inte gör att vi ses oftare tyvärr. Men en sak är säker. Hon ville hångla med mig trots att jag var hårlös och en riktigt tjockis. Hon har känt mig varje minut av mitt liv. Jag har känt henne i 27 år och 8 månader av hennes liv. Vi är själsliga vänner och kommer alltid finnas för varandra. Min första kyss. Min allra första vän. Älskade Anna.


TV. Anna. TH. Alexandra

Ps. Detta är dag 16 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

maffioso.

Ey. Mitt namn är Tony Bandito. I am the boss. Jag försöker lösa en mordgåta tillsammans med min crew. Min systers möhippa börjar om 30 min. Vi står redo. Får hoppa över mitt tema idag och blogga imorgon. Wish us luck!

mina drömmar.

Ser ni mig? Precis runt hörnet av huset fortsätter den vackra stenmuren. Där sitter jag.
Jag sitter i min favorit korgstol. Jag har mitt finaste block i handen och tittar ut över mark och skogar. Jag har en skir blommig klänning och en ganska kort vågig frisyr.

Ni förstår. Jag har precis debuterat som författare och skissar nu på några nya projekt. Men det tar inte lång tid innan jag hoppar upp och sätter igång. Sommaren visar sitt bästa humör. Min bästa tid är de 4 månader vi spenderar i huset. Och jag vill ta vara på varje minut.

Idag kommer mina närmaste vänner på besök. Jag har bäddat sängarna, plockat fram blommiga handdukar och bakat surdegsbröd. Mr P har tagit min gröna Jaguar och åkt till närmaste lanthandel för ägg och mjölk. Allt smakar så otroligt mycket godare då det är färskt och lokalt.

Den bilen alltså. En Jaguar MK VII från 1952. En mörkgrön bil med otroligt vackra säten. Den spinner som en katt när jag kör den. Det tog mig ungefär en minut att ta beslutet efter jag såg henne. Hon fick bli en present till mig själv.

Jag går ut på gården och plockar in grönsaker jag tänkt marinera i goda örter, vitlök och olivolja. Grannens får pratar med mig medan jag försöker plocka bort lite ogräs. Sen promenerar jag långsamt tillbaka till huset för att fortsätta förberedelserna. Den varma vinden smeker mitt hår och tar tag i min klänning. Jag ler. Jag ler åt känslan av frihet. Alla möjligheter. Åt mina kära.

Jag ler åt sommaren 2020. Min bästa sommar någonsin.



Ps. Detta är dag 15 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

det här hade jag på mig idag.

Temat idag är vad jag burit. Dag 14 om jag inte minns fel. Med tanke på kylan så har det varit mycket halsduk och kofta. Och det är ju inte särskilt upphetsande. Men en sak jag lyxat till med idag är ett nytt läppstift. Löning och allt. Den heter Prune Fantastique och kommer från Dior. Lite mörkare och underbart krämig.

Så jag har gått runt och kännt mig väldigt fransk. Den härliga kontrasten är att jag har varit på kurs hela dagen och lärt mig mer om avtalsförsäkringar. Stor sal och mycket pensionsavtalssnack möter fint läppstift. Lysande!

det här med julklappar.

Jag har bestämt mig för en sak i år. Mina julklappar kommer att bli sparsmakade. De ska inte vara för dyra. De ska inte vara för många. De ska gärna vara återvunna. Och, kan pengarna skänkas vidare så är gåvan komplett. Jag köper väldigt sällan nya saker och älskar second hand. Det har bara blivit så. Men det är inte alltid andra som gillar att få använda saker i present. Och ja, kanske kan jag förstå det. Problemet är dock löst.

Fina Katrin, som har Garderobsbutiken, säljer handgjorda smycken av gammalt naggat/defekt märkesporslin. Hon skänker dessutom 10 kr till Rädda Barnen för varje smycke hon säljer innan den 31 dec.

Driven kvinna. Bra priser. Fin förpackning. Välgörenhet. Återvunnet material. Snygga grejer. Helt plötsligt har min julkonsumentångest försvunnit och julklappslistan krympt markant. Detta är alldeles alldeles lysande!

Vad ska ni köpa för julklappar? Köper ni tidigt? Sent? Många? Få? Jag lägger såklart inte någon värdering i det ena eller andra. Jag är mest bara nyfiken. Vill veta hur andra gör.

Njut av dagen. Det ska ta mig tusan jag göra.

den här veckan.

Den här veckan. En novembervecka som rullar på. Den är fin. Den är bra. Men också ganska vanlig. Jag undrar hur mitt liv såg ut för ett år sedan. Vad gjorde jag onsdagen vecka 47, 2009? Klickar mig tillbaka i bloggen och läser lite.

Tre korvar. Varken gröna eller sköna.

Jag har bestämt att bloggen bara ska innehålla inlägg som beskriver lysande stunder. Vardagens fina snapshots. Den här vardagsbetraktelsen är till för dig som längtar efter ett tjockt långt lockigt hår och som nu kommer inse att det inte är så lysande som det ser ut. Gräset är med andra ord inte grönare. Det du har, är bra. Lysande va?

Jag vaknade med tre korvar. Tre tjocka bruna toviga dreadlocks. Inte bara i nacken, utan korvar som börjar högt på huvudet och slutar där håret tar slut. Jag borstade, lirkade och drog. Skrek. 2 timmar senare var mitt hår fixat och utrett. Då var mitt hår inte längre lockigt och fint by the way. Och för att göra inlägget lite mer lysande för mig har jag beslutat att klippa av mig rubbet. I am going short. Jag ska bli tre korvar lättare.

Jag glömde redan veckan efter och klippte såklart aldrig av mig håret. Men då vet ni. Den här veckan för ett år sådan. Det var en något frustrerande men lysande vecka. Precis som livet är. Med eller utan hårkorvar.

Ps. Detta är dag 13 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

hooked on a feeling.

Det är snö precis överallt. Mina kinder och öronsnibbar är rödfrusna och alla tittar neråt för att slippa snöpustar i ansiktet. Detta skulle kunna vara ganska olysande. Men det hände något på vägen till jobbet. Något ganska oklart.

Med en mastodontstor jacka, en ofin rosa mössa och kupad rygg morgonhasar jag mig fram. Låten Everywhere, med Fleetwood Mac spelar i lurarna. Jag tar sats. Ooooh aaaaaaaaah I wanna be with you everywhere. Jag sjunger och går i takt till musiken. Knastret under skorna kryddar till låten lite extra.

Det är som att denna krispiga morgon rycker tag i mig. Det sprätter i hela kroppen. Helst vill jag springa med armarna i luften. Kanske till och med ta en rullning i snön. Ooooah aaaah I wanna be be with you everywhere.

Det blev inte så. Men åh vilken härlig morgonkänsla. En riktigt god morgon mina vänner!

i min väska.

Min väska har använts av någon annan. Kanske till och med några andra. Jag föreställer mig en ljuvlig dam i en fin kappa och hatt under 40-talet. Min väska är 60 år och den är utan tvekan min allra bästa väska. Jag vill bära den varje dag, men samtidigt vill jag inte slita på den mer än jag måste. För jag vill ta hand om den och bära den så länge jag bara kan.

Den bär mina allra viktigaste saker. Ett rött läppstift. Rosebud läppmjukgörande. Min läderplånbok från Iran. En bankdosa. En liten flaska parfym. En välanvänd anteckningsbok. Ett headset. Och ett par kvitton.

Men varje dag finns det ett litet lyxproblem. Jag vill också få med mig en matlåda och en bok till jobbet. Och då tar jag med mig min bästa tygpåse. Den är tre år gammal och är en av Mr P:s första presenter till mig. Vi var inte ens tillsammans. Men han hade lagt märke till att Scrubs var min favoritserie just då och beställde den från Amerika. Den är lite smutsigt och skrynklig, men det gör ingenting. Den bär både viktiga saker och minnen.

Ja. Det är vad som finns i mina väskor. Mina allra bästa väskor. De som inte bara bär mina viktiga saker utan också bär på minnen och en story. Lysande!








Ps. Detta är dag 12 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

mina syskon.

Vi är tre generationer. De som är födda på 80-talet. De som är födda på 90-talet. Och vår lilla underbara överraskning som föddes år 2000. Tillsammans blir vi en enhet på 8 personer. En mamma, en pappa och 6 barn.

Jag är 28 år och äldst. Olivia är 10 år och yngst. Vi har aldrig bott tillsammans. Där emellan finns det fyra till. En kille och tre tjejer. Jag minns när alla föddes. När mamma varit redo för förlossning eller första gången jag träffat dem. Mitt starkaste minne är första gången jag träffade min bror på sjukhuset. Från att vara ensambarn till att få världens bästa lillebror. Jag satt i sängen och fick hålla i honom. Jag var 3,5 år gammal och höll i honom så försiktigt jag bara kunde. Det är ett av mina allra första och bästa minnen.

Det bästa med att vara äldst är att jag har varit med. En efter en har de kommit till världen. Och varje gång har jag fått besöka dem på BB. Varje gång har jag fått hålla, dofta, pussa, titta och klappa. Nu bor plötsligt bara två syskon kvar hos mamma och pappa. Alla lever vidare och gör sin grej. Men en sak kommer alltid att bestå. Mina vackra kärleksminnen med varje litet syskon. Dem bär jag med mig för alltid.



Ps. Detta är dag 11 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

det här hade jag på mig idag.

Vilket tema. Det är nu jag borde ta på mig en av mina favoritklänningar och styla till mig ordentligt. Sen ta mängder av vackra bilder i en sann modebloggstappning. Problemet är att jag var uppe väldigt sent inatt och berusades av både vin, vänner och kärlek. Är därför inte den hetaste på jorden idag. Dagens tema blir därmed ganska enkel. Så här har jag sett ut hela dagen och jag har ingen tanke på att förändra det. Härliga söndagar!



Ps. Detta är dag 10 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

min tro.

Kära Gud!

Du har pratat med mina föräldrar ganska många gånger. Troligtvis om mig och mina tonårsbravader. Jag var ute på äventyr en sväng kan man säga. Det var en kul resa. Tack för att du lyssnade på dem Jag var nämligen ganska trött på min föräldrar under den perioden. Du vet ju hur det är. Eller? Har du några föräldrar?

Hur som helst. Det jag vill säga är att jag tror. Men tyvärr så tror jag inte riktigt att du är rätt för mig. Även om jag ibland önskar att du vore det. Det verkar himlans skönt på något sätt.

Men du förstår. Jag tror på ganska många saker. Det mesta egentligen. På livet. Människor. Kärlek. Sorg. Glädje. Jag tror också på möjligheten att hitta sitt inre. Att jag kontrollerar mitt eget liv. För det har visat sig att om det är någon jag ska hänge mig till, så är det nog mig själv och de som finns i mitt liv.

Det är den vägen jag har valt att gå. Jag hoppas du respekterar det. För jag respekterar dig och de dina.

Puss Alexandra

PS. Jag försöker göra gott. Vara en god medmänniska. Jag försöker bli bättre och bättre. Så om du mot förmodan finns. Spara en plats till mig i himlen är du snäll.

ett ögonblick.

Roadtrip med kära vänner.
Tidig vår.
Härlig mystisk skog.
Täcke av vitsippor.
Ett riktigt vårskrik i Stenshuvud.
Ett ögonblick jag sent glömmer.




Ps. Detta är dag 8 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

min bästa vän.

Regndropparna smattrade mot fönstret i Karins sovrum. Vi satt lite smått uttråkade och tittade ut. Snilleblixten kom utan förvarning. Vi behövde komma ut.

Ett par minuter senare sprang vi ut i skogen. Inga regnkläder. Inga gummistövlar. Under träd och över rötter. Andfådda slängde vi oss ner i gräset och tittade upp på den mörka regnfyllda himlen. Och vi sjöng. Låt efter låt. Mascaran rann längst kinderna. Vi skrattade. Pratade kärlek. Om vad vi skulle göra sen. När vi blev vuxna nog att bo själva. Utan föräldrar och skola. Sen sjöng vi lite till.

Det var som att tiden inte fanns. Det var jag och Karin mot världen. Det är 14 år sedan. Vi har följt varandra sedan dess. Delat glädje. Delat sorg. Bråkat. Skrattat. Kramats. Åh. Måste sluta. Mina tårar rinner. Vänskap är ju för tusan det bästa jag vet.




Ps. Detta är dag 7 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.

min dag.

Precis exakt så här ser en dag ut för mig. Det kan vara så att jag lägger till vissa händelser och tar bort andra. Men i grund och botten så är detta min vardag i bilder. Eller vänta. Jag fick blommor och mitt favoritvin av Mr P. Hör inte till min vardag. Men. Han tvättade väldigt många av mina favoritplagg i 90 grader igår. Misstänker att det är orsaken. Man kan säga att kläderna är oanvändbara. Men jag blev glad för blommorna. Tillbaka till min dag. Alla dessa bilder symboliserar en liten lysande stund i vardagen. Låt mig berätta.

Morgonrock. Morgonkaffe. Plattång. Smink.



Krispig morgon. Morgonpromenad. Hatt. Morgonkaffe 2.



Jobb. Fruktstund. Varmt kanelte. Samtal med arbetskamrater.



Jobb. Vietnamesisk nudelsallad. Kontorshunden Svejk med fina sovpositioner.



Läsa bok under resa hem. Titta på andra. Helstekt kyckling.



Överraskning. Blommor och vin. Pussar.



God middag. Gott vin. Samtal. Lite jobb. Sopranos.



Puss!


Ps. Detta är dag 6 av 30. Vill du läsa övriga kolla etikett "utmaning 30 dagar". Läs mer här.