jag har kryddat mitt liv med konst.

Jag har köpt konst. Har till och med lämnat in den för inramning.Det är visserligen bara en litografi, men för mig är det mer. Köpet skapar en känsla av livskontroll. Att jag kryddade min estetiska miljö precis som jag ville. Jag har nämligen upptäckt att den fysiska miljön påverkar mig mycket mer än vad jag trodde.

Hon som har gjort tavlan heter Angelica Wiik och jag är väldigt förtjust i hennes grejer. Den ska hänga i köket. Imorgon ska jag fota detaljer. Nu ska jag nämligen ut på lite andra äventyr. Ha en fin dag.

ah men hallå.

Sitter med massa härliga bloggerskor. Vi dricker vin. Och det är himla trevligt. Får äntligen träffa. Så himla lysande. Mer om det imorgon, nu ska jag babbla.

Published with Blogger-droid v1.7.4

efter sjukdom kommer solsken.

Efter min väldigt tråkiga sjukperiod kom strålande sol. Tog min platta rumpa och uttråkade själ till festival. Popaganda stod på agendan. Detta tillsammans med min underbara vän Karolina. Såg mängder av konserter och fick dessutom hurra till lysande män som utförde konstsim. Vilka killar. Min bästa konsert? Jenny Wilson som sjöng tillsammans med Tensta Gospel Choir. Det var en fantastisk ljudbild med otrolig energi. Ljuvligt. Undrar ibland hur det vore utan musik och har kommit fram till att det inte skulle gå. Jag skulle vara lite död inombords utan. Ja. Så är det.

Hur har ni haft det?

nu börjar rumpan bli platt.

Dag tre av sängliggande. Det känns i ryggen. Och rumpan är plattare än någonsin. Att måla tånaglarna och äta min favoritchoklad känns därför som den perfekta medicinen. Imorgon är jag återställd och redo. Hurra.

Förresten. Var det någon som tittade på True Talent igår? Vad tyckte ni?

det doftar kärlek.

Har inte förflyttat mig. Ligger fortfarande i soffan och häckar. Men nu är min älskade hemma. Jag hör hur tvättmaskinen är igång. Det doftar god mat från köket och jag bläddrar i en tidning. Han går förbi mig och dukar. Fixar och donar. Åh. Att bli omhändertagen. Tacksam.

glass och tv.

Jag är sjuk. Ligger och tittar på tv. Försöker andas trots igentäppta borrar och tjock hals. Det som är lysande? Jag hittade ett paket glass i frysen. Vilken räddning. Det får bli min lunch. Hurra.

god morgon.

God morgon. Det är fredag och det är vi såklart glada för. Planschen nedan är Therese Sennerholts design. Gå in och kolla vetja. Ikväll ska jag göra precis det. Njuta av ostkrokar och vin. Hurra.

apropå bloggvänner.

Apropå det här med bloggvänner och gårdagens inlägg. Det finns ju galet många bloggar in cyberspace. Jag läser ganska många och gillar dem allihop. Här är några av dem.

Såg att några av er, efter mitt förra inlägg, undrade vad Wordfeud är. Jo, det är alfapet på telefonen. Där kan vi mötas och spela. Så himla roligt. Just nu håller jag exempelvis på att förlora mot Nica. Hon sjunger magiskt och har hjärtat på precis rätt ställe. Med glimten i ögat skriver hon så ärligt och fint. Och för någon vecka sedan vann jag över Finnpajsaren. Misstänker att det var ren tur. Något jag däremot garanterar är hysteriska skratt när man läser hennes blogg.

Jag skrattar också sjukt mycket varje gång jag besöker Monstermalla. Har precis nominerat henne till Årets bloggmama för tidningen Mama. Det är hon värd på alla vis. Dels för att hon inte förskönar familjelivet till perfektion. Dels för att hon är en sådan där mamma som tar allt med ro. Fattar inte hur hon hinner med allt hon tar för sig. Underbart. Nominera henne här vetja.

En person jag följer och inspireras av på många vis är Smilla. Hon tog klivet och startade eget, samtidigt som hon pusslar ihop vardagen med barn och allt runt omkring. Så modig och öppen för input. Så självreflekterande och driven. Hade jag bara en bråkdel av det hon har så vore jag tacksam.

En liten klick av många grymma bloggare. Alla med olika liv och egenskaper. Är så impad över alla fantastiska kvinnor (och män) som delar med sig och inspirerar på alla vis. Som sagt. Har svårt att föreställa mig att vara utan.

Ha en fin dag!

ska vi mötas?

Jag heter shiningmoments på wordfeud och twitter. Låt oss mötas även där.

ett erkännande.

Måste erkänna. Jag är inte alls världens mest positiva människa som under mörka gråa dagar älskar allt. Även om jag såklart menade allt jag skrev i mitt förra inlägg. Jag menar bara att jag absolut inte känner så varje dag. Oavsett väder faktiskt. Chocker.

Kolla idag. Solen skiner. Och jag vill lägga mig i sängen och för alltid titta på Entourage.

Jag kan vara ganska butter. Och vill titt som tätt gömma mig under täcket. Det är liksom därför bloggen kom till. Bloggen har på något sätt blivit mina glasögon. Livet promenerade, medan jag sprang. Missade allt liksom. Var aldrig riktigt där.

Nu har jag bloggat i 2,5 år och behöver inte lika aktivt ta på mig de där glasögonen. Numera kan jag lite mer naturligt se det lilla, och gilla det. Känns skönt. Har dessutom stött på massa härliga bloggar och fantastiska människor. Har svårt att vara utan. Ett stort älsk för det! PUSS!

så lite, men ändå så mycket.

Träden utanför köksfönstret har börjat gulna. Och för var dag som går, krymper den magnifika eken. Den har gjort sitt, måste vila och förbereda för vintern. Ställer kaffekoppen i diskmaskinen. Min bästa kopp från NY. Packar ner matlådan. Sjukt nöjd över att jag blivit så bra på matlådor. Går ut till hallen för att avgöra vilken klädsel som är lämplig. Det duggar och himlen är betonggrå. Får bli min fina och alldeles för dyra regnjacka. Den som gör att jag blir lycklig varje gång det regnar. Så värt.

Plockar fram mitt allra bästa läppstift och penslar noggrant mina läppar. Köpte det som belöning vid deppigt tillstånd. Bra medicin för stunden. Tar en sista titt i spegeln. Helt ok, även om fräknarna försvinner mer och mer för varje dag. Kollar igenom lägenheten. Strykjärnet. Spisen. Allt är avstängt och urkopplat. Tar morgontidningen och går.

Det står redan mängder av människor vid busshållplatsen när jag kommer fram. Då är jag ändå fem minuter tidig. Måste det. Om jag missar bussen kommer jag istället 20 minuter sent. Kallas förortsplanering. Jag börjar bli proffs på det numera.

Sen sitter jag sedvanligt på bussen som hela tiden stannar och plockar upp fler längs med vägen. De som ska till jobbet. Tanten med de stora tygblommorna i håret. Några tonisar på väg till skolan. Jag ser svettiga cykelmarodörer som aggressivt tar sig fram. Bilister med pösiga ögon som långsamt rullar fram i rusningstrafik.

Tänk. En tråkig morgon. Med små detaljer som fläktar förbi i det tysta. De som osynligt fyller vår vardag. Ett stort jävla hurra för det. Grå vardag är också lysande stunder. Ja. Så är det.

Bild.

väntan och drömmar.

Radion spelar skönt morgongung. Jag har druckit två koppar kaffe. Och lusläst morgontidningen. Nu ligger jag i soffan och drömmer.

Skulle en dag vilja sälja allt jag äger och flytta till ett annat land. Lära mig ett annat språk och en annan kultur. Jag skulle ha en liten bokhandel vid torget och cykla bland kullersten för att ta mig hem. Men. Så drömmer jag bara när det är grått ute. Reviderar när solen skiner. Då är det ett hus i skärgården. Eller. Kanske på Gotland.

Väntar nämligen på en person som ska installera vår tvättmaskin. Förvaltar denna väntan genom att drömma lite. Skriva i min nya anteckningsbok. Planera hösten. Riktigt skönt sätt att starta veckan på.

Vad drömmer du om?

jag säger inte mer.

källa hittar du här.

min första syn.

Jag vaknar av ljuset som försiktigt når mitt ansikte. Det är fortfarande ganska tyst. Staden kommer snart vakna till liv.

Det första jag ser är min klänning från helgens bröllop. Hallonröd och kärleksfull. Kände mig så fin. Var så glad. Min vän var så lycklig. Hör fortfarande hennes varma skratt.

Elefanterna dinglar. En efter en påminner de mig om överraskningsfesten och de som var där. Jag fick en överraskninsfest när jag fyllde 28 år. Det var indiskt tema och dessa hängde i taket. Det var min allra bästa födelsedag.

Och här hänger jag. Nyvaken med morgonandedräkt. Lycklig. Över allt som händer i mitt liv. Över de små detaljerna. De stora varma hjärtan som omringar mig.

Det är tisdag. En helt vanlig dag. Men ändå så himla viktig.

detaljer.

Jag och Mr P har varit på bröllop. Ett glatt och kärleksfullt sådant. Jag skrattade till magont och grät så jag nästan hulkade. Perfekt bröllopskombi. Om vi bortser från hur dessa uttryck påverkade min make up.

Jag gillar små detaljer. Sådant som gör att det blir personligt och unikt. På detta bröllop hade bruden målad bordsplaceringen själv. Hur gulligt är inte det?

när jag går vardagen till mötes.

Det doftar som det alltid brukar göra. Men jag är inte densamma.

Alla lampor är släckta. Det svalt och mörkt. Skrivborden semesterstädade. Blommorna har sommarvissnat. Och här går jag. Efter 5 veckors frånvaro.

Torkar av damm på min plats. Tänder upp. Brygger kaffe. Svarar på mail. En efter en anländer vi. Solbrända. Förväntansfulla.

Långsamt börjar rutinerna komma igång. Allt börjar bli som vanligt. Men jag är inte densamma. Kaffet smakar lite mer. Jag har mindre bråttom. Lugnet och jag har hittat varandra på vägen. Hoppas vi fortsätter att gå hand i hand.

Välkommen du kära vardag. Jag tror att vi kommer få en fin fortsättning tillsammans. Och hej älskade bloggläsare. Jag hoppas att vi trots en längre paus ska finna tillbaka till varandra. Puss